SARA - I'M TELLING YOU -- gör det! okej? //mr. God
Varför ska jag skriva rubrik?
Åh, hel-vete!
Hur kan du göra mig så illa genom att göra så lite?
Jag trodde att jag hade kommit över dig nu.
Fast jag hade ju lovat mig att aldrig göra det.
I för sig. Och jag kommer inte göra det.
Det vet jag. Inte helt och hållet.
Men så här farligt trodde jag inte att det var.
Eller är det möjligtvis pms?
Som gör mig överdrivet sensitiv?
Kanske. Let's hope so.
Och let's hope att du råkar trassla in dig och strypas av dina bögiga smycken.
Hoppas.
It's a monkey's world
NEJNEJNEJNEJ
I HATE THIS
AND I MEAN REALLY
REALLY REALLY
I HATE ALL OF IT
RIGHT NOW
ALL IS TERRIBLE
AND IM SO SICK
OF IT
OF ALL
THE LIFE
SCHOOL
LOVE
Oh, fuck...
Hatobjekt och lyckorus
Hm... Korkad fråga kanske.
Antagligen.
Jag har nog nämnt det förut,
den fungerar liksom som avreagering för mig.
Och det är så jävla skönt.
Att få utlopp för alla känslor som stormar runt i kroppen.
Jag har ju underbara människor.
Som finns där och lyssnar.
Men jag själv förbjuder mig att alltid prata med dem.
Om detta alltså.
De påstår att det inte gör något.
Men jag vet att det är irriterande.
Med en person som klagar dygnet runt.
Därför får min kära blogg ta skiten.
Nu när jag ändå väller fram allting.
Påminns jag om känslan jag fick igår.
En känsla av ett knivhugg.
En känsla av att någon sticker en kniv i mig
och sakta vrider runt och sliter ut allt som finns i mig.
När jag läste det där dog jag.
Mitt liv tog slut.
För några sekunder.
Älskade, älskade X,
sluta, snälla, sluta.
Du tar livet av mig.
Snälla...
Silence is everything
Kyla. Ensamhet. Längtan sorg.
Silence is
And I hate when you smile at me.
Without loving me.
När minnena är blott en stjärna i himmelens vänstra hörn
Ge mig sommar.
Och en pojkvän.
Eller flickvän.
I may be lesbian. Who cares? At least not you.
Jag älskar en tjej. Kvinna.
Jag vet inte vad jag ska kalla henne.
Har ingen aning om hennes ålder.
Vet inte hennes namn.
Jag har aldrig sett henne.
Men just nu fyller hon mina tankar.
Och mitt hjärta ljuger om lättnad.
blackascot.blogspot.com
Hennes sätt att skriva ger mig rysningar.
Och jag älskar henne.
Gud, jag vill träffa henne.
Jag vill vara som hon!
Hon är otrolig. Läs.
Nej, denna önskningen var inte helt verklighetstrogen.
Visst kan jag tänka mig en flickvän.
Vem som helst.
Vad som helst.
Jag behöver bara någon.
Som kan ersätta, en liten del av det du erövrade inom mig.
Och hänsynslöst slet ut. Smärtsamt.
How can you give me so much pleasure
and cause me so much pain?
Jag vet, jag låter hemsk.
Självisk och egocentrisk är jag.
Men om man tänker så här.
Jag gör detta för mitt eget välmående.
Precis som du gjorde, för ditt.
Skulle du välja att stanna, bara för min skull.
För att jag, idiotiskt nog, älskade dig.
Nej, inte skulle du få lida.
Klart att du skulle lyssna på dig själv.
Och, för din egen skull, gå.
Är det då fel av mig att tänka såhär?
För mitt eget välmåendes skull.
Fast jag måste erkänna.
Att jag själv idiotiförklarar tanken.
Inte för den totala avsaknaden av känsla.
Utan för att den aldrig skulle hjälpa.
Du är oersättningsbar.
För mig.
Like a prayer
Ge mig sommar.
Och en pojkvän.
Döda mig, sakta och smärtsamt
Och särskilt om man tänker på förutsättningarna.
Jag har matteprov. Algebra och ekvationer.
Men jag är väl förberedd.
Jag satt från fyra till nio igår.
Och. Jag är jättenöjd med mig själv.
Jag satt igårkväll och läste ordspråk.
Ordspråksboken.
Det är faktiskt väldigt lärorikt.
Att tänka till lite.
Det får mig att känna mig lite bättre.
Jag är kanske inte i en sån hopplös situation.
Eller, jo... Ett liv utan kärlek.
Det är väl rätt hopplöst?
Meningslöst i alla fall.
Det satt ingen prins på sängkanten...
Men han kanske väntar på mig efter skolan.
Han kanske kör mig direkt till kyrkan.
Och berättar namnförslag på våra barn.
Konstigt nog, så är alltid bilden av min framtidsman densamma.
Gå och häng dig X!
Tro inte att du kan erövra mina tankar på detta sätt!
Tro inte att du kan trycka ner mig på något sätt!
HAHAHAHA.
Jag är så mycket starkare än du.
Eller inte.
Ha en trevlig l'après midi!
(eftermiddag för er icke fransktalande)
Mais vous savez, óu?
WTF, hur svårt kan det va? Jag har stoppat undan mobilen djupt ner i en byrålåda.
Jag skulle kunna radera hans nummer men jag kan det utantill ändå så det skulle inte hjälpa. Det blir bättre såhär. Jag känner mig jätteduktig och oberoende, har inte använt mobilen på tre dagar nu. Kanske inte så extremt men jag är en sådan nörd och bär alltid med mig den annars. Har varit nära på att ta fram den några gånger, bara för att kolla alla (antagliga) olästa och obesvarade sms. Men icke. Och hur osannolikt det än är så blir jag alltid besviken när jag inte får något från X-man. Seriöst! Jag går och väntar på sms från en person som inte talat med mig på två månader! Jag måste lida av något grovt psykiatriskt handikapp. Typ desperati. Nej usch, jag spyr på det här nu!
Jag mår krukväxt och ser inte vad jag skriver, mina ögonlock lyder inte längre. Och ingen choklad har jag fått.
Livet är allt bra orättvist ibland, va?
Somliga njuter av kärleken medan jag inte ens får en smak av lycka.
En tugga av min djupt älskade chocolate.
Men imorgon mår jag bättre en någonsin.
Och kanske sitter det en prins och väntar på mig när jag vaknar.
Kanske är han gruvligt förälskade i mig och mannen i mitt liv.
(Jag vet inte ens vad gruvligt är, varför sa jag det??)
Kanske har jag bra fantasi...
whatever
night night
sleep tight
don't let the bed bugs bite ♥
When tears in heaven still sings with the voice of an angel
Sitter i skolan och är allmänt pissed off.
Nej, jag överdriver. Men slö är jag.
Jag ska egentligen skriva svenska.
En krönika om samhällets utseendefixering.
Mitt favoritämne...
Jag kan inte koncentrera mig.
Det enda jag kan tänka på är, ja vem tror du...
Mitt ex. Mr X.
Vad snyggt det lät, haha.
Det ska jag börja kalla honom!
Det är inte direkt honom som person.
Det är mer tanken och känslan av någon.
Någon över huvud taget.
Någon som älskar bara bara mig.
Jag känner mig fruktansvärd.
Unloveable?
Gaaahh! This make me insane...
Och hem och koppla ev sedan kan jag inte.
Nej, för imorgon väntar matteprov.
Som jag självklart inte pluggat på.
Förlåt, nu låter jag jäkligt butter igen.
Jag ska försöka vara positivare.
Se ljusglimtarna här i livet.
Ha! Sånt är omöjligt att tro på nu.
När jag kommer hem ska jag plugga.
Och belöna mig med choklad :)
Då har jag något att se fram emot i alla fall.
Fast jag kommer bli tjockis om jag fortsätter såhär.
Om jag förklarar för Mr. X att han kan rädda mig från fetma...
Det kanske är en lösning.
Kanske kan han då komma tillbaka till mig.
För att slippa vara killen med en tjockis till exflickvän.
Låter rätt logiskt, va?
(Ironin sitter i alla fall i oavsätt hur jag mår)
Faktum är att sarkasmen blir bara bättre när man är sur.
Toppen! Jag såg en ljusglimt!
Nej, nu ska jag vara lite social och umgås med mina vänner.
Riktiga vänner, inte datorn.
dröm sött, men ha verkligheten i bakhuvudet
Come on I know you can
Jag kommer ingenstans annars.
Dagens, eller nuets, humör är... Rätt mixat.
Dels trött, men sova får jag inte.
Dels stressad, miljontals av ofärdiga läxor.
Plus att jag är, som vanligt, down
På grund av mitt så kallade ex.
Jag måste låta oerhört inspirerande!
hm...
Verkligheten försvårar
Ja, jag vet, det är lågt att be
Men jag skiter i det
Någon mer som diggade Caroline af Ugglas låt?
Jag tycker i alla fall att den är underbar!
Så mycket känsla.
Och som hon sa:
Alla över fjorton känner igen sig i den,
Det stämmer, bombis.
Fast det är inte en låt man blir glad av.
Den får mig tvärtom osökt att tänka på en viss person...
Jag har haft en jätteskön helg.
Ganska busy, jämförelsevis med annars.
Jag har spenderat helgen med vänner och gjort saker jag gillar.
Fått en liten skymt av den glädje jag brukade känna.
Och så är det alltid när jag omges av folk.
Jag förtränger mina egentliga känslor.
Nej, fel av mig. Så är det inte alls.
Jag är, känner mig verkligen glad i folkmängder.
I skolan är det nog ingen som kan ana hur dåligt jag annars mår.
Och det är väldigt skönt att bara glömma, som jag gör.
Men sedan påminns jag om ensamheten.
Alltid. Jag trodde att det skulle gå över någon gång.
En väninna berättade att det hade tagit sex månader för henne.
Att komma över honom, alltså.
Då återstår bara fyra månader för mig...
Fast det känns som om jag aldrig riktigt kommer att komma över detta.
Det kändes alltid som om han var 'the one'.
Fast så kände tydligen inte han.
Och jag undrar om det är mitt utseende.
För vi är fortfarande vänner och han verkar ju tycka om mig,
Min personlighet.
Mitt utseende är det antagligen inte, han är inte så ytlig.
Men detta har fått mitt självförtroende att sjunka något fruktansvärt.
Så visst undrar jag.
Hans nya flickvän var skönheten själv.
Och mycket personlighet verkade hon inte ha.
Men vad vet jag...
Usch, och nu är jag galet desperat (?).
Egentligen, är jag desperat om jag längtar efter kärlek?
Det har väl varje människa rätt till?
Hm...
Ta mig samman!
Nu ska jag duscha av mig all ångest.
Och imorgon är en ny dag och då börjar mitt nya liv.
Mitt liv utan kärlek.
Men jag ska klara mig.
Vad är väl en bal på slottet...
Fake fake fake
Om det inte funnits seriösa anledningar skulle jag inte önskat att vara det heller.
Men nu är det tyvärr så. Hottie eller nottie spelar stor roll.
Vilka förmåner man får av att vara det förstnämda är helt otroligt.
Och nu menar jag inte på ett positivt sätt.
Visst, det är väl positivt för alla, på utsidan, skönheter. Men.
Men, för oss andra, som räknas som... notties?
Oss ger man inte en chans. Vi är antagligen lika trista som vårt yttre.
Ursäkta om jag låter bitter, det är inte min mening.
Min mening var inte alls att klaga över samhällets utseendefixering.
Fast klaga kanske jag gör ändå, mest för att jag är pissed off över huvud taget nu.
Och jag delar inte med mig om mina åsikter endast för er skull.
Jag gör väl detta för att på något sätt avreagera mig.
Många säger att bloggning är ett så bra sätt att göra detta på.
Och ja, det har fungerat förut. So... here I go again!
(Förlåt att jag pratar töntig svengelska, men jag kan inte sluta)
Jag har fortfarande inte talat om mitt egentliga syfte, förlåt.
Jo, det handlar om kärlek.
