▲▲▲

WTF, hur svårt kan det va? Jag har stoppat undan mobilen djupt ner i en byrålåda.
Jag skulle kunna radera hans nummer men jag kan det utantill ändå så det skulle inte hjälpa. Det blir bättre såhär. Jag känner mig jätteduktig och oberoende, har inte använt mobilen på tre dagar nu. Kanske inte så extremt men jag är en sådan nörd och bär alltid med mig den annars. Har varit nära på att ta fram den några gånger, bara för att kolla alla (antagliga) olästa och obesvarade sms. Men icke. Och hur osannolikt det än är så blir jag alltid besviken när jag inte får något från X-man. Seriöst! Jag går och väntar på sms från en person som inte talat med mig på två månader! Jag måste lida av något grovt psykiatriskt handikapp. Typ desperati. Nej usch, jag spyr på det här nu!
Jag mår krukväxt och ser inte vad jag skriver, mina ögonlock lyder inte längre. Och ingen choklad har jag fått.
Livet är allt bra orättvist ibland, va?
Somliga njuter av kärleken medan jag inte ens får en smak av lycka.
En tugga av min djupt älskade chocolate.

Men imorgon mår jag bättre en någonsin.
Och kanske sitter det en prins och väntar på mig när jag vaknar.
Kanske är han gruvligt förälskade i mig och mannen i mitt liv.
(Jag vet inte ens vad gruvligt är, varför sa jag det??)
Kanske har jag bra fantasi...
whatever

night night
sleep tight
don't let the bed bugs bite ♥